söndag

SAGAN OM DEN FÅVITSKE PIRATEN
# Om en gammal mans kvarlämnade fantasi och verklighet #

John Silvers barndom
-
Mina första tre år fick jag leva tillsammans med min fader Samuel Bellamy och min ömma moder Maria Hallett. På tredje födelsedag sattes jag på internat i Kapten Svartskäggs högre allmänna läroverk för blivande pirater. Mitt allra första minne från läroverket var att alla pojkar fick lära sig att aldrig pissa i lovart. Det jobbigaste var att bygga upp sina muskler för att kunna klättra som en ekorre i råna, oavsett väder och vind. På grund av den hårda träningen kom skäggväxten redan efter några månader. I början var det lite jobbigt eftersom vi elever inte fick använda rakmaskin utan var tvungna att raka oss med hyvel. Avsikten var att skulle lära oss att inte vara rädda för lite blod. För det kan jag lova, ibland blödde man som en slaktad gris. Det trevligaste minnet från mitt första år på skolan var att man lagom inför sommarlovet blev tatuerad av självaste Edward Teach, skolans grundare!








Minnesanteckningar efter besöket på Madagaskar

Nu skall jag försöka berätta något som inte alltid är helt ordagrant sant. Berättelsen är ju hämtad ur minnets garderob. Man kan nog kalla det för en saga eller kanske en större sak i blivandet. Många har sagt att jag borde sammanställa alla mina äventyr och skriva en bok om allt jag sett, hört och varit med om. Och visst är det lockande att få ett prydligt avslut. För att inte tala om hur många som kommer att sätta gröten i halsen när de förstår hur minnets garderob även är fyllt med sånt som aldrig borde ha sparats. Det är väl snart dags att berätta hur det egentligen kom sig att jag tidigt hamnade i Long John Silvers sällskap och lärde mig att hata kaptener och all annan överhet lika mycket som jag lärde mig att älska friheten och livet till sjöss! Åren med Silver var de mest spännande år av alla år jag fått leva.


Madagaskar


För alla er som inte hunnit läst sjörövarromanen Skattkammarön kan jag berätta lite om kapten Flint som egentligen hette Edward Teach men som mest var känd som Svartskägg eller Blackbeard. Alla från den uslaste slavhandlare till den mest hänsynslösa sjökapten i den engelska flottan, var på den tiden rädda för kapten Flint. Kapten Flint själv var bara rädd för sin kvartermästare John Silver. Jag träffade John Silver på en liten hamnkrog någonstans på Madagaskar när han på sin ålders höst satt och begrundade sitt liv. Han var förbannad på en orättvis värld och ännu mer förbannad på en viss Jim Hawkins som satt honom i dålig dager med sin bok Skattkammarön där han beskylldes vara mänsklighetens allra värsta fiende.

Madagaskar


Som vi satt där och språkades vid om livets alla jävligheter kom det fram en lite äldre parant dam som var lika svart som ebenholts och slog sin handväska i huvudet på Long John och gav till ett rop: ”Sitter du här och skvallrar med okända, din idiot” sen vänder hon sig mot mig och skulle just dänga sin väska i min skalle då hon blev helt stel. Sedan viskade hon till mig: "Vad gör du här? Har du din rara hustru med dig?” När vi sent om natten skiljdes gav Long John Silver mig ett litet slitet guldmynt som minne. Han berättade att myntet var en del av den skatt han stal från Hawkins och hans otrevliga följe när han rymde från dem. Det var just det guldmynt han fått av Flint när han utnämndes till kvartermästare. Vad som hände sedan är något som helt klart inte tål att ses i dagsljus. Inte än i alla fall. Senare kanske, men inte nu!



Min självbild kräver ett snyggt visitkort

Klicka på kortet
[Om du klickar på Sammanbrottspartiet får du se slutresultat]


För ett tag sedan ville jag veta vilken min självbild var. Min metod var att sätta mig i soffan och tänka på tre bilder som alltid följt mig i mina fotspår. Den första bilden som var rätt gammal visade mig hur det var när jag var med i kapten Långstrumps härliga gäng av pirater. Den andra bilden var från den tiden då jag insåg att jag älskar både gris och fläsk och den tredje bilden var från den tid jag insåg att pennan var starkare än det mesta. Det var då jag kom på att ett visitkort säger mer än tusen idiotiska ord av en psykolog. Det var då jag beslutade mig för att skaffa mig ett snyggt och prydligt visitkort, som skulle visa hela världen min egen riktiga självbild!




Folkunge "den arges saga", första delen av kapitel 1

För länge länge sedan bodde det på Södertörn ute vid Skarpa by och på en utgård vid namn Svinmyra en man som hette Gunnar. Hans hustru hette Dagmar och var vän med Sten Hvide som var storman i bygden. Herr Sten var en rik man och den bäste bonde fast vid denna tid mycket gammal. Dagmar hade en son som hette Folkunge. Han var inte stor till växten men ofta svår att komma till rätta med för sitt arga humörs skull. Folkunge var stugsittare och askepott och hade inget annat för sig än att vältra sig framför fötterna på fint folk. Stor skada ansåg makarna ha i detta att deras son Folkunge så litet ville lära sig folkskick. De flesta menade att han inte var rätt hopsnickrad i skallen sin.




Nu gick det en tid och så fick Sten sot. Han lät förstå att han inte skulle komma att få fler sjukdomar än denna. Därför lät han då kalla på sin fränkas son Folkunge och tillsade honom att fara varligt fram med bättre folk, annars skulle det ta en ände med stor förskräckelse. Därpå lämnade han en kista med skrivdon till Folkunge och bad honom använda sitt huvud bättre än tidigare. Så dog Sten Hvide och blev lagd i rösad hög ute på Kattängarna.

Elis hette kärring som bodde i skogen ute vid Svinmyra. Hon hade en vildbase till son som hette Krut och han var starkare än de flesta. Ofta gav sig Krut på Folkunge med en råsmäll på käften. Folkunge tålde detta ofog illa och rände en dag en stor granstör i ryggen på Krut så att han föll i backen och inte kunde resa sig upp under en tid.



Sedan Krut tillfrisknat från sin skada lade han sig i försåt med alla sina huskarlar och fångade Folkunge i garn och slog honom till marken och satte sig ovanpå och sket honom mitt i ansiktet. "Lite skit tar inte död på mig" ropade Folkunge efter Krut och hans ogärningsmän och haltade iväg till skogs och vässade två nya störar med sin yxa.

Därefter red Folkunge till byn med sina störar och utmanade Krut på holmgång. Om den kampen kan inte mycket mer sägas än att Folkunge Gunnarson under holmgången lät alla tro att han slarvade med sina störar. I övermod sprang Krut fram för att rycka dem till sig då Folkunge rände skallen sin mitt i hans ansikte så att Kruts näsa sprack helt mitt itu. Skrikande sprang Krut därifrån och menade att Folkunge förstört honom för lång tid.



En kort tid därefter drog Krut till tinget med många fränder i släptåg och krävde dom och rannsakan över Folkunge för hans vildhets skull. "Det är bättre att möta en björnhona vars ungar man tagit än strida mot en dåre" sa Folkunge och slungade en stor sten på foten på Krut så att denne föll till marken. Därpå red Folkunge ut till havet och seglade sydvart, till varjagernas land, och blev där vän med Immutator Mundi, världens omdanare. Hos honom bodde han en lång tid och lärde sig många bra och användbara kunskaper.



Isaac Newton är utan jämförelse den störste av alla

Isaac Newton föddes på fädernegården Woolsthorpe, belägen ungefär 12 km söder om staden Grantham, den 25 december 1642. Hans födelse inträffade för tidigt och han var så liten att han, enligt utsago, mycket väl kunnat placeras i en kvartersmugg. Oaktat han då var så svag, att man knappast hoppades på att han skulle leva över kvällen, visade han sig sedermera vara i besittning av en förträfflig hälsa. Newton genomlevde i själva verket alla sina 84 år utan att någonsin träffas av en sjukdom.

Philosophiæ Naturalis Principia Mathematica


Om man beträffande Newton´s upptäckt av ljusets sammansättning skulle kunna säga att, om han ej gjort denna upptäckt omkring år 1669, skulle antagligen någon annan hava gjort den ett eller annat 10-tal år senare. Och om han vid samma tid, eller ännu tidigare, icke hade upptäckt differentialkalkylen, skulle säkert Leibniz´ upptäckt ändå hava kommit, måhända endast några år fördröjd. Men då det gäller Newton´s Principia - attraktionslagens monumentum aere perennius - så kan man påstå, med en sannolikhet, som gränsar till visshet, att ingen annan människa någonsin skulle kunnat hava författat ett dylikt verk, om Newton´s arbete hade uteblivit.



Med all säkerhet skulle själva gravitationslagen hava blivit funnen och formulerad även utan Newton, och en eller annan skulle i sinom tid hava uppträtt och härur härlett Kepler´s lagar och planeternas rörelse, en annan skulle hava funnit att även kometernas banor härur kunna härledas, en tredje skulle hava visat att planeternas massor på detta sätt kunna bestämmas, en fjärde att jordklotets avplattning härav är en nödvändig följd ...

En femte att vårdagjämningens precession är en konsekvens ur gravitationslagen, en sjätte hade förklarat ebb- och flodfenomenen, en sjunde kunde måhända visa hur man ur ett fåtal observationer på jordens yta är i stånd att beräkna en komets eller planets bana kring solen, en åttonde, säkerligen icke utan hjälp av ett dussintal andra astronomer, skulle med mycket möda hava härlett och förklarat månens rörelse kring vår jord.

Tid efter annan skulle måhända någon stor man hava uppträtt, som kunnat förklara två eller tre av dessa fenomen på en gång. Men att som Isaac Newton i ett slag härleda alla dessa företeelser ur en enda enkel lag, att förklara såsom genom ett trolleri alla svåra gåtor som mänsklighetens visaste män förgäves grubblat på i nära två tusen år och samtidigt ge en begriplig uppfattning av hela universum - det är ej förbehållet en vanlig dödlig.


Philosophiæ Naturalis Principia Mathematica
Naturvetenskapens matematiska principer
Utgiven av Gleerups förlag i Lund 1927




Navigare necesse est, vivere non est necesse



[Klicka på illustrationen, för att förstora till 790 pixlars bredd]


En sextant är ett instrument som är till för att mäta vinklar och är därför utrustat med en graderad skala som omfattar en sjättedel av cirkelns omkrets. Instrumentets konstruktion är grundad på den enkla sanningen att en ljusstråle som steg för steg studsar från två speglar och vid sin färd från den sista spegeln bildar en vinkel med sin ursprungliga riktning som är lika med den dubbla vinkeln mellan spegelplanen. Lätt som en plätt om man vill veta sin latitud. Longituden är lite krångligare.



Vill man veta sin longitud blir det genast betydligt svårare eftersom man förutom sextanten behöver en klocka, en så kallad kronometer, en sån där som urmakaren John Harrison konstruerade sedan det engelska parlamentet utlovat ett skyhögt pris på hela 20.000 pund, till den som fixade jobbet först. Naturligtvis blev Harrison blåst på sina pengar. Men det var Harrison som gjorde den första kronometern och det var hans förtjänst som gjorde det möjligt att beräkna longituden för engelska flottan som i sin tur tog herraväldet på jordens alla hav och länder, stora som små!

Klicka och läs med om navigationsmetodernas utveckling



Den ädla konsten att mäta himmel och jord

"Fast egendom är jord och denna är indelad i fastigheter". Med dessa meningar, arkaiska som i en gammal landskapslag, inleds jordabalken. Associationen till en äldre rätt ligger dock inte endast i språket. Knappast någon del av den svenska rätten kan sägas ha så stark historisk anknytning som fastighetsrätten. Jord och vad därtill hörde, utgjorde förr den enda egentliga formen av realkapital. Tillgång till jord kom därför att utgöra grundvalen för ekonomiskt och politiskt inflytande.


[Klicka på illustrationen, för att förstora till 1.000 pixlars bredd]


När fasta bosättningar uppkom, skedde detta på så sätt att en grupp människor bröt upp mark inom ett visst område och där började driva jordbruk. Den som nedlagt arbete ville också skörda, och det uppkom då en föreställning om företrädesrätt till ett visst område. Denna första jordäganderätt var emellertid inte förbehållen en viss individ, utan var en rätt som tillkom en grupp av människor. Det var alltså närmast en kollektiv äganderätt. Ur denna kollektiva äganderätt utvecklades så småningom en alltmer individualiserad jordäganderätt.



Även under en tid då jorden, såsom först var fallet, låg helt i sambruk blev det naturligt att betrakta tomten och bostadshuset såsom tillhörande en enskild individ. Senare kom en uppdelning av den odlade jorden mellan delägarna i byn (Upplandslagen talar om att jorden låg i "Hambri och i forni skript"). Tanken var givetvis också här att den som sådde också skulle skörda. Av naturliga skäl vet vi inte så mycket om detaljerna i denna uppdelning, som säkerligen var mycket skiftande. Då en mer individualiserad rätt till jorden började bli framträda kom därför föreskrifter om skyldighet att, om man avyttrade sin jord, i första hand göra detta till en släkting.


[Klicka på kartbilden, för att förstora Karibien till 1740 pixlars bredd]


Äganderätt till jorden har definierats på olika sätt under olika perioder. Den nu allmänt accepterade definitionen innebär att äganderätten skapas av de rättsregler som gäller i samhället. Med utgångspunkt från de idèer, som trängde igenom under franska revolutionen, definierade man däremot äganderätten som en i princip obegränsad rätt att förfoga över det ägda. Äganderätt till jord har således varierat under olika tidsperioder från en mycket begränsad rätt till det ägda till en ganska oinskränkt förfoganderätt.



Naturligtvis uppstod också kravet att kunna bevisa, vilken jord man hade äganderätt till och vad man fick avyttra. Någon form av mätning erfordrades. Denna mätning skulle också kunna dokumenteras på ett oantastligt sätt! Naturligtvis uppstod också kravet att kunna bevisa, vilken jord man hade äganderätt till och vad man fick avyttra. Någon form av mätning erfordrades. Denna mätning skulle också väl kunna dokumenteras på ett oantastligt sätt! Lantmätningens historia går långt tillbaka i tiden. Redan då de gamla egypterna, med faraonerna Keops och Ramses II i spetsen, byggde sina pyramider var egypternas lantmätning en gammal kunskap, baserad på en för oss, synnerligen enkel matematik. Ännu då Nordeuropas folk stod kvar i stenålderns försuga och fortfarande gick omkring i djurhudar och inte kände andra samhällsbildningar än glest spridda småbyar, blommade högkulturen kring Nilen. I Egypten utövades redan för sex tusen år sedan en anmärkningsvärd byggnadskonst och samhällsplanering. Man häpnar fortfarande över dess enastående väldighet!

Här fortsätter texten: Att mäta himmelen och hela jorden (pdf)



Jag gjorde nog inget dåligt jobb på dårhuset


Hej Max! Patient på psykakuten 2001, tror jag? Du var den enda av personalen som satt ner och snackde med patienterna. Jag tyckte det var himla trevligt och det tyckte de andra patienterna också som jag träffade senare när vi blivit utsläppta. Det som fick mig att friskna till var inte alla medecinerna utan de andra patienterna och du då förstås som va den enda normala bland personalen. Du är så gullig, jag dör! // "Carro"

Det är klart att man blir både stolt och glad, när en patient skriver så fina ord om & till en gammal behandlingsassistent. Man kan även tycka att det verkar vara en rätt oproffsig relation till patienten. Men befinner man sig i en bransch där ens empati är en stor del av de verktyg man har att jobba med så blir det kanske enklare att förstå. Min erfarenhet är att det som egentligen brister är politikernas brist på kunskap om vilka resurser psykiatrin behöver för att göra ett bra jobb. En politiker är ofta en person som bara ser till alltings kostnad och ingentings värde. Därav bristerna inom den svenska psykiatriska sjukvårdsapparaten!



Vem av oss, har inte hört talas om en stad ovan molnen



Det här musikbildspelet tillägnar jag alla som hamnade i helvetet redan innan de dog och till alla dem som vi svek eller inte eller inte ens orkade tänka på att hjälpa och till alla dem vi lämnade vind för våg i ett värre helvete än det helvete vi ens kan föreställa oss i livet. För alla dessa bröder och systrar som blev döpta men inte konfirmerade har jag gjort den här videon, eftersom alla förtjänar att bli ihågkomna. De levde och dog som de levde! Se därför på min video med en stor ödmjukhet eftersom nästan alla personer i videon sedan länge är döda. Några av dem blev mördade. Andra dog av sjukdom, självmord eller överdos. Man kan med säkerhet säga att alla de som dött, dog en missbruksrelaterad död. Ett litet fåtal blev nästan gamla. De flesta fick aldrig bli vuxna eftersom de slutade leva i unga år.



- Till sist formulerar jag mina slutord -

Dessa två bildspel är tillägnat min hustru. Om den människa man levt med i mer än 32 år, fortfarande orkar stå ut med att leva med den människa som jag är, får man vara tacksam. En del kallar det kärlek, andra kallar det uthållighet eller ren dumhet.


När du ser mej, när jag finns i dina ögon, när jag vet att jag finns till, när du hör mej, när jag är i dina tankar, när jag kan vara den, jag vill, då flyger mitt hjärtas fågel, då stiger den upp mot skyn, då svävar den över markerna, och högt över skogens bryn. När du ser mej, när jag finns i dina ögon, då stiger mitt hjärtas fågel, upp mot skyn.

Gaphals


Över vida oceaner emot fjärran horisonter över hav och kontinenter genom skymningar och dagar har vi färdats med varandra. Vi har vandrat samma vägar. Vi har burit samma bördor. Vi har sett mot samma stjärnor. Vi har sjungit samma sånger. Vi har delat samma drömmar. Du är med mej vart jag går. Genom månader och år. Du är med mej alla dar. Du är med mej vart jag far. Du är den jag kunde va.

Gaphals

PS: En dag när jag blir riktigt stor, ska jag skriva en bok och berätta vad jag varit med om. Jag ska skriva boken så bra jag bara kan. Jag ska berätta så att alla lyssnar jättenoga. Jag vill att inga människor ska behöva vara rädda mer och mina ord ska aldrig få bli tysta. Boken ska spridas bland alla som är snälla och förstår och sen till alla dumma så att dom också förstår. Sen när allt är klart ska jag köpa en fin liten terrierhund. En sån där hund som Tintin har och som ska heta Haddock eller kanske fröken Fia. Sen vill jag lära mig att flyga så där som alla fåglarna gör så där himla lätt.


EPILOG: Har du läst boken eller sett filmen ”Vem älskar Yngve Frej”? I så fall vet du att det kommer en dag då skomakaren känner att han gjort sitt. Den dagen stänger och låser skomakaren dörren till sitt lilla skomakeri för sista gången och sätter sig på en stol utanför den låsta dörren för att studera världen utanför och fundera en del över soldaten Yngve Frej. Så är det ock med mig. Nu är allt gjort som jag någonsin kunnat göra på denna jord. Alla mina personliga och publika åtaganden är lämnade åt sitt öde. Nu får andra göra vad jag inte orkade. Jag har stängt min bod och låst och gått till mina jämnåriga under olivträdet, för att där spörja om mitt arbete varit till båtnad eller ingenting värt. Låt därför alla dessa ord bliva till mitt eftermäle!






ALLA DESSA DAGAR SOM KOM OCH GICK
INTE VISSTE JAG ATT DET VAR LIVET

Till broder PC den 31 augusti 2012. Detta är den tredje dagen efter den dag som min doktor upplyste mig och Kerstin om att det: “inte ser så bra ut”. Beskedet kom inte som en överraskning. Jag har haft på känn att det fanns värre saker att oroa sig för än en ”utomordentligt allvarlig hjärtsvikt”. Därför har jag vidtagit vissa mått och steg för att inte bli en ihågkommen som en surgubbe om jag faller ifrån i förtid. Jag vet inte om du lagt märke till att jag raderat det mesta (allt hoppas jag) jag skrivit om KRIS på grupperna (Tjuvgods) och Tjuvgodshuset på Facebook. Jag tror att det är varje människas plikt att städa efter sig. Naturligtvis avskyr jag Christer Karlsson och han anhang, eftersom jag blev hotad med våld i samband med att jag begärde utträde ur KRIS. Det kommer jag aldrig att förlåta dem, oavsett om jag hamnar i himmelen eller i helvetet. Därför ligger mina andra inlägg på övriga webben kvar där de ligger (länk)! Men skit samma, åter till ordningen! Min gamla hepatit C, som jag så sent som förra året trodde läkt ut har återkommit, nu i en aggressiv version. Värdena stiger och viruset ökar med kvadraten på tiden. Klart att min läkare var lite blek om nosen när hon lämnade sitt dystra besked. Men för att inte ha något ogjort så har hon skrivit en remiss till Stora Sjukhuset, som inom kort kommer att kalla mig till sig för att de skall kunna penetrera mig mage för att kunna ta ett vävnadsprov av levern, för diagnostiken skull och eventuell behandling. Dock är Interferon helt uteslutet i mitt fall. Hellre saft och bullar och en liten Negrirarom var 14:e dag för att stabilisera mitt allmäntillstånd än en massa kemikalier som ingen jävel vet hur de fungerar. Jag avskyr dessa mediciner med alla sina skitjobbiga biverkningar!

Nåväl, sånt är livet. “Herren giver och Herren tager”, som bilhandlaren Ärlige Roffe på Vanadisvägen alltid sa, när missnöjda kunder kom och klagade på bilen de köpt. Men vem fan orkar bry sig. Nu skall jag sova middag och när jag vaknar skall jag gå ut med hunden. Som vanligt går vi ner till ån och tar rast på en soffa där vi båda tar oss friheten att bara njuta av sensommarbrisen och att ännu en stund få njuta av livet. Fördenskull vill jag tacka Gud att det förunnades mig det ofattbara att som människa få leva några år på jorden. Därför ... Gläd dig du, som än ser solen.